2020 skulle bli mitt år
Det här var året då jag skulle börja. Eller alltså, inte börja träna och motionera, utan snarare börja tävla i motionslopp. Jag hade anmält mig till en mängd lopp under hela våren och sommaren; såväl motionslopp som swimrun och cykellopp. Dessutom en löpparresa till Skottland i maj, å så himla mycket jag såg fram emot det. Men sen kom Coronan….
Ett tag var jag helt vilse, vad skulle jag nu hitta på. Jag hade planerat mitt liv och min sommar utifrån allt det här roliga jag skulle göra. Springa, cykla, simma, resa och umgås med andra likasinnade. Lite som en kollega som hade bokat 8 konserter i år, aldrig hade det varit så mycket musik som hon ville gå och se och höra. Och en annan som äntligen skulle åka på den där drömzafariresan till Tanzania. Ja ni förstår ju besvikelsen. Hos oss alla.
Oavsett vad man har för intresse så tror jag vi är många som varit lite nere i vår och nu i sommar. Inget har blivit som man planerat. Som att livet satts på paus och ingen vet när man kan trycka på play igen. Livet är nu helt plötsligt väldigt svårplanerat. Och är man som jag, en vän av struktur och ordning, så blir det lite jobbigt. Men inget blir roligare av att deppa ihop så jag fick bara tänka om och tänka nytt. Precis som så många företag och organisationer därute.
Så sagt och gjort - jag älskar att vara ute i naturen och springa, cykla och simma ute i grupp, fast med avstånd, går ju fortfarande att göra. Jag anmälde mig till alla möjliga löpargrupper, cykelgrupper och swimrungrupper jag kunde hitta på Facebook. Jag anmälde mig till en crawlkurs och en open water-kurs. Jag vet, kanske lite mycket, men jag kände ändå ett flow, och ville komma vidare. Och vad kan vara bättre än att finslipa sin teknik när man inte kan tävla som vanligt just nu.
Crawlkursen var fantastiskt rolig, och jag lärde mig faktiskt att andas på 2-takt också. Och dessutom åt båda hållen. Tidigare har jag bara kört 3-takt, men nu kan jag växla mellan båda sätten. Lite som de professionella simmarna, fast på min nivå. Och det har gjort att jag faktiskt blivit snäppet bättre. Tjoho!
Sen var det dags för open water-kursen, jag hade ju redan simmat en hel del i öppet vatten. Gillar det, även när det är kallt. Det är en rejäl utmaning och väcker kroppen till liv på helt nya sätt. Kan tänka mig att det är lite så som de som vinterbadar i isvak känner. Friskt och extra levande på något sätt.
Har du lust att springa, cykla eller simma i grupp så finns det enormt många grupper därute, de flesta helt gratis. Sök på Facebook eller googla vad som finns just där du bor, eller varför inte dra igång en grupp själv för att hitta människor med liknande intresse och vilja. Många grupper lägger upp evenemang där man kan anmäla sitt intresse och så samordnas transport mm. Givetvis kan det tillkomma kostnader för att ta sig till olika platser och om man behöver utrustning, till exempel en våtdräkt.
Jag har varit och sprungit längs Sörmlandsleden, Tivedens nationalpark och från Vaxholm in till stan bland annat. Naturupplevelserna och glädjen över att upptäcka nya platser i vårt härliga land är lika fantastiska som gemenskapen. Vi har också kört flera swimrun i Stockholmstrakten, sprungit och simmat över sjöar. Oslagbart, tycker jag!
Och så var det det där med tävlingar. Så tråkigt när man ändå är en tävlingsmänniska som jag. Men så kom ju de virtuella loppen. Så självklart har jag ställt upp i några såna också. Skillnaden mellan ett virtuellt lopp och ett vanligt är att du själv bestämmer när (och ibland även var) du vill genomföra loppet inom en given tidsperiod. Ibland ska man springa, eller cykla, en specifik distans, ibland är det en särskild bana. Man tävlar mot andra precis som vanligt men befinner sig inte på samma plats vid samma tidpunkt. Coronavänligt helt enkelt.
Så glad över att så många hittat nya lösningar för att vi ska kunna hålla igång i dessa tider. Så glad över att jag tagit mig an nya utmaningar och sett möjligheterna till rolig träning och tävling även fortsatt.
Hoppas att du också hittar ut och fortsätt njut av Sverige i sommar!
/Linda
